Kultur & Nöje
Hos ER DAG
Mingelfoto - En guilty pleasure
Bröllopsfotograf i Örnsköldsvik var inte målet i början. Allt jag ville var att föreviga viktiga ögonblick med honom som jag älskar.
Hotell Wilhelmina - 2026
Jag och Douglas träffades väldigt unga. Jag hade just börjat 7an och han 8an. Vår kärlekshistoria tillhör egentligen inte denna berättelse men lade grunden för min kärlek att fotografera.
Vårt gemensamma intresse har egentligen alltid varit musik. Jag föll för en 13-årig kille med en gitarr i handen sjungandes på klassikern Halleluja strax innan jul på en kamratstödjarträff. Douglas har alltid stått på scen med sång i fokus, men den 4 maj 2018 gjorde han sin första spelning som DJ.
Som den stöttande flickvän man såklart var så missade jag aldrig en spelning. Mitt uppdrag under dessa kvällar var även att dokumentera. Att fota Douglas som minne men även för att kunna använda bilderna till hans marknadsföring.
Till en början var det egentligen inget märkvärdigt.
Jag tog bilder med mobilen, mest för att vi själva skulle ha något att se tillbaka på, men också för att Douglas skulle kunna visa upp vad han gjorde.
#supportivegirlfriend
ER DAG
Med tiden märkte jag däremot att jag tyckte allt mer om att stå där med kameran. Det som från början bara var ett sätt att dokumentera hans spelningar började bli ett intresse även för mig.
Jag kände mig viktig, jag hade en uppgift, det jag gjorde kom till användning. Den känslan triggade någonting inom mig. Den lilla Matilda vars självförtroende kunde likställas med en trampbåt på stilla havet fick nu äntligen känna sig duktig, självsäker och bra på någonting - och äntligen fick hon också ha en självklar plats i högljudda och personrika miljöer, helt trygg och stabil med en liten, liten Nikon-kamera.
#byttetillSONY
ER DAG
Jag tror det är därför jag älskar…
mingelfotograferingen på bröllop, och när festen tar vid.
Även om alla delar av bröllopet är så magiskt, så väcks nog något av den där första, blyga känslan till liv igen. Känslan av: ”Shit, jag kan ju detta rätt bra.”
Varje gång glasen klirrar eller när skratten ekar omkring mig kommer kicken, den där känslan som startade allt.
Det är liksom något befriande, att inte behöva bestämma vad som ska hända härnäst. Människor umgås, skrattar och skapar sina egna ögonblick och min uppgift blir att upptäcka dem.
På ett bröllop är det lätt att förstå varför vigseln, kyssen och porträtten är viktiga att dokumentera. Men vad är det som gör en bild av tre gäster som skrattar tillsammans minst lika värdefull?
När jag och Douglas fick se bilderna från vårt eget bröllop förstod jag hur mycket just dessa ögonblick betyder. Det är de där små, spontana stunderna som får mig att känna att jag är tillbaka på vår bröllopsdag.
Våra porträttbilder betyder såklart också otroligt mycket, men de är trots allt bilder som vi planerat och stannat upp för att ta. Skrattet mellan min pappa och Douglas bror vid grillen var det däremot ingen som planerade. Det hände där och då, och lika snabbt var ögonblicket förbi. Men tack vare bilden kan jag återvända till det, om och om igen.
Älskar att kramas, älskar att fånga kramar på bild.
Det är de där små, spontana stunderna som får mig att känna att jag är tillbaka på vår bröllopsdag.
ER DAG
"Jag tror att vi ibland är så upptagna med att skapa vackra bilder att vi glömmer bort varför vi började fotografera från första början."
Att fotografera mingel kräver närvaro, men också konsten att vara diskret. Det handlar om att vara nära nog för att fånga ögonblicket, utan att förstöra det genuina i det.
Så många gånger har jag som fotograf sett det som skulle kunna bli den perfekta bilden: en grupp människor som skrattar och har roligt. Men så fort de får syn på kameran förändras allt. Det spontana ögonblicket blir plötsligt en uppställd gruppbild, och hos grabbarna åker den klassiska tummen upp. Intressant, va?
Vi tänker ofta att vi måste stå och se ut på ett särskilt sätt för att få den perfekta bilden. Men många gånger blir bilderna som bäst när vi inte ens är medvetna om att de tas.
Douglas brukar säga att vi är som en fluga på väggen – fast större, nere på marken och med en kamera i handen.
Samtidigt är det självklart inte alltid lätt att vara diskret. Det är inte så konstigt att människor kan känna sig lite spända när de vet att det finns en kamera i rummet. Därför har jag som mål att med mitt lugn och min sociala förmåga få människor att känna sig bekväma. Att våga bjuda på mig själv, sänka kameran ibland och visa att jag också är en del av sammanhanget, inte bara någon som står vid sidan av och observerar.
Skillnad på mingel och mingel.
Konserter är sådana tillfällen då människor har en tendens att släppa allt. Deras uppmärksamhet är riktad mot scenen snarare än kameran. Det underlättar självklart mitt jobb på många sätt. Samtidigt gäller det att ha öga för känslorna och snabbt kunna anpassa sig efter ljus och trängsel.
Och ja – mina 165 cm drunknar lätt i vimlet även om jag står på tå. Men underskatta mig inte, för jag är snabbare än blixten.
Och även fast bröllopsfotograferingen är det jag kom att brinna för och älska mest av allt med mitt jobb, så har jag inte lagt konserterna och eventen på hyllan. Tvärtom vet jag att de två världarna har mycket mer gemensamt än man först kan tro.
Fotografering för mig handlar om mer än bara ett kort.
Det handlar om att fånga och bevara känslor – det är vad som väcker våra minnen till liv.
Vimmelfotografer har länge haft en förmåga att föreviga det som annars riskerar att försvinna i mängden. För även om vi kanske inte alltid tänker på det där och då, är det ofta de mest vardagliga och spontana ögonblicken som blir våra mest värdefulla minnen.
Det var i det klassiska vimlet…
som jag lärde mig läsa av människor och se händelserna i förväg. En superkraft jag bär med mig än i dag som bröllopsfotograf.
Och någonstans är det ganska fint att tänka tillbaka på hur allt började. Den där blyga tjejen som följde med sin pojkvän på spelningar, med en mobilkamera i handen och en önskan om att bevara minnen.
Vem hade kunnat tro att det skulle leda mig hit?
Det som började med att jag ville föreviga någon jag älskar har i dag blivit något mycket större. Nu får jag förtroendet att föreviga andra människors kärlek, deras glädje och de där små ögonblicken som de kanske inte ens själva lägger märke till.
Och det är nog det finaste med alltihop. Kärleken har hela tiden stått i centrum. Det är bara människorna framför kameran som har blivit fler.
En artikel att tycka om. Eller dela vidare.
