Kultur & Nöje
Tro
Jag har bränt branschbroar - jag bryr mig inte.
Om vi ska börja kompromissa med värderingar för att öka vinsten - då är jag inte med och diskuterar.
Jag är som många vet en DJ - och jag har märkt att jag tydligen är ganska polariserande i min bransch.
Vissa verkar tycka att jag är en go' å skön snubbe, medan jag är rätt billig hos andra.
Jag tänker och funderar…
Jag har spelat på många ställen, i samarbete med många arrangörer, och träffat på otroligt mycket folk.
Mycket av mitt jobb har gett mig glädje - en liksom innerlig lycka i att få göra någon i publikens dag, hjälpa en arrangör att sätta en guldkant på sin vardagskväll eller lyfta en nattklubb med det jag gör bra.
I branschen har jag stött på otroligt bra människor - och det menar jag, från djupet av mitt norrländska lilla hjärta.
Men alldeles för ofta har jag också, tyvärr, stött på raka motsatsen.
Girighet, iver, och en villighet att kliva över och kliva på sin publik, sina gäster eller sin personal för att tjäna några tusenlappar till.
Där tappar man mig.
Hotell Wilhelmina - vilka sköningar <3
Jag har flera gånger, till flera olika arrangörer, behövt redogöra min hårda, röda linje:
Jag kompromissar inte med publiken, min energi, eller hur jag interagerar med människorna - oavsett om det är gäster, personal eller han som spydde bredvid mig. Alla är människor, och alla är värdefulla.
Och flera gånger, har det i slutändan resulterat i att vårt samarbete fått ett förhastat slut, som att det är omöjligt att se värdet i den stökiga gästen eller det gänget som varje helg kommer och önskar den där låten - en del av själva anledningen att vi alla har ett jobb att gå till.
Jag kompromissar inte med publiken.
ER DAG
Jag menar - kalla mig godtrogen och naiv, men jag tror att många personer som kommer till nattklubben eller eventet och super bort sin helg (vilket jag såklart tycker är lite tråkigt på sätt och vis,) har saker och ting i sitt liv som de flyr från.
Och jag tycker det är fel och fult att utnyttja den personens mående för att tjäna en extra krona.
Det får mig att fundera: vad är det egentligen som gör att det är lättare att sparka den ena i personalen som står upp mot dåligt beteende än att ta itu med problemet? Vad är det som gör att det är roligare att vara "den där coola klubben" än att vara klubben som alla vill gå till för att "de tänker på oss"?
Och varför börjar man kompromissa med det som gör stället unikt, för att det "o-unika" genererar mer pengar?
Är vi verkligen så otroligt beroende av cash?
Jag förstår inte.
ER DAG
Men… så fort jag kom till tro insåg jag en viktig sanning.
Mammon.
Girighetens demon - rikedomens avgud.
Jag ska inte börja citera bibelverser nu, för det är inte vart denna krönika är påväg - men det hänger ihop med hur mycket i min bransch styrs på ett alldeles hårresande sätt.
Bäst för gäst byts ut mot mest per gäst. Företagsmoral byts ut mot företagspolitik. Man tolererar droger bland artister och personal för att "det funkar ju så."
Och miljön blir mörk.
Jag kunde som DJ inte se min bransch och mitt jobb på samma sätt längre.
I hela min kropp insåg jag: här kan inte jag vara kvar.
Sedan dess är de enda ställena vi spelar på, de ställena där vi upplever att synen på människorna, personalen, och gästerna speglar vår människosyn.
Och vips fick bröllopen en större plats.
ER DAG
Visst, vi hade gjort bröllop förut - men ungefär ett år efter vi kom till tro gjorde vi ett bröllop på sommaren utanför Umeå.
Vi hade precis blivit djupt besvikna pga en intern konflikt inom nattlivsbranschen och kom till bröllopet lite halvt nedslagna - inget som vi visade för brudparet, men inombords var moralen lite låg.
Men efter vi gjorde klart bröllopet…
så tittade vi bara på varandra i bilen 03:42.
"Älskling, här är hem."
Känslan vi sökt, och saknat - den där ärliga, genuina glädjen i hjälpen vi erbjuder, viljan att skapa det bästa och en syn på sina medmänniskor som vänner, och inte föremål - var det som sålde oss.
Sedan dess satsade vi på bröllopen mer och mer - och nu går vi all in.
Missförstå mig inte, vi jobbar fortfarande med många arrangörer - och ÄLSKAR när det fungerar bra.
Men ingenting i oss gruvar längre för att stå rakryggade i vår tro och våra värderingar och säga nej till dumheter.
Det värsta som kan hända då är att jag bränner några broar - men helt ärligt…
Vem bryr sig?
ER DAG
En artikel att tycka om. Eller dela vidare.
