Livet
Den bortglömda konsten att
bevara minnen
Fotoböcker - finns det kvar när vi inte gör det?
Lånad bild.
Den övergripande majoriteten av oss har bland sina bästa minnen att sitta och bläddra ur farmors alla fotoalbum, men ändå väljer vi att låsa våra egna minnen bakom en kamerarulle eller Snapchat Memories.
Vad ska då våra barnbarn bläddra i för böcker?
Aldrig tidigare har vi väl fotograferat så mycket som vi gör idag. Varenda kotte har en telefon i handen som av ren reflex åker upp för att dokumentera stort som smått. Men hur ofta går vi egentligen tillbaka och tittar på alla dessa bilder och videor från den där konserten den där dagen med den där artisten, vem det nu var? Och hur mycket mer glädje får vi inte av att uppleva konserten genom våra egna ögon, och sedan hålla ett värdefullt fysiskt fotografi i handen?
Det är något speciellt med att bläddra igenom ett gammalt fotoalbum. Man får syn på människor och platser och blir påmind om sådant man nästan hade glömt bort. Rätt vad det är hittar man släktingar man inte ens visste att man hade, eller får syn på den fina klänningen farmor sydde till sitt eget bröllop. Det är något magiskt.
Jag och Moffe
Tänk att få blicka tillbaka på ett liv man redan börjat leva,
men ännu inte lärt sig att minnas.
När jag tittar på den här bilden av mig och morfar slår det mig att jag förmodligen aldrig hade fått se det här ögonblicket om inte någon hade tagit fram kameran, framkallat bilden och sparat den alla dessa år - och hade jag bläddrat förbi den i en kamerarulle hade jag kanske aldrig stannat upp och tagit in hur morfar tittade på mig just där och då.
Och det får mig att fundera. Vad händer egentligen med alla de tusentals bilder vi själva samlar på oss idag? Bilder som ligger gömda i kamerarullar, på gamla hårddiskar eller någonstans uppe i molnet.
Kommer någon att hitta dem om 50 år? Och kommer de ens att finnas kvar?
Våra mor- och farföräldrar behövde inte lämna efter sig några lösenord för att vi skulle kunna ta del av deras fotografier.
Men när jag tänker efter är det kanske inte bara själva fotografierna som gör de gamla fotoalbumen så värdefulla. Det kanske kan vara en blandning av den begränsade tillgängligheten till bilder och den person vars hylla albumet står i.
För det finaste med att bläddra i farmors gamla fotoalbum är ju ofta att hon sitter där bredvid och berättar. Vem som står där i bakgrunden, varför alla skrattade och vad som egentligen hände den där dagen. Alla de små berättelserna som inte syns på fotografiet, men som gör det levande.
Och kanske är det just de berättelserna vi borde bli bättre på att bevara.
För vad spelar det egentligen för roll om vi sparar tusentals bilder, om ingen längre vet vilka människorna på dem är?
Ett fotografi kan visa oss hur ett ögonblick såg ut. Men det är tillsammans med berättelserna som vi också får förstå vad det betydde.
Ett fotoalbum håller släkten tajt - i generationer.
ER DAG
Men vet ni vad det fina är? Det har förmodligen aldrig varit enklare att faktiskt göra något åt saken.
Idag behöver vi inte längre lämna in våra filmrullar och vänta i flera veckor på att få tillbaka våra fotografier. Vi kan direkt från telefonen beställa framkallade favoritbilder, sätta ihop ett helt fotoalbum och få hem det kort därefter.
Och för den som vill göra det ännu lite roligare finns ju de charmiga polaroidkamerorna. Tänk att fånga ett ögonblick och bara en liten stund senare kunna hålla det i handen. Ett fotografi att sätta på kylskåpet, ge bort till någon man tycker om eller stoppa in i ett album.
Så varför gör vi inte det då? Är det för att vi är lata? Är det för att vi tycker att en polaroidkamera är dyr, eller för att vi inte har några barn än så det kan vi ta sedan?
Jag tänker, det behöver ju inte vara några perfekta bilder heller. Tvärtom är det kanske just de där spontana och lite halvknasiga fotografierna som kommer få oss att skratta allra mest om 30 år.
Och varför inte skriva några rader bredvid bilderna? Ett namn, ett datum eller en liten berättelse om vad som hände just den dagen. Några få ord som kanske kommer betyda oerhört mycket för någon annan längre fram.
Man behöver inte göra det så stort.
ER DAG
Så kanske är det dags att ge några av alla de där tusentals bilderna en plats utanför kamerarullen.
För en dag kanske det är våra barnbarn som sitter där i soffan, bläddrar bland våra fotografier och undrar vilka vi var, hur vi levde och vilka berättelser som gömmer sig bakom bilderna.
Precis som vi en gång gjorde med farmors gamla fotoalbum.
Förtjänar inte mina barnbarn ett fotoalbum från sin farmor?
En artikel att tycka om. Eller dela vidare.
